Vallevägen leder genom en trakt som är fylld av många fantastiska besöksmål.
År 2018 ville vi i Föreningen Vallevägen inspirera till att hitta naturreservat och smultronställen utefter världens vackraste väg.
Därför anordnade vi en tävling, som man kunde delta i om man hade vår broschyr för 2018 i sin hand. Där förklarades vilka 20 naturreservat och smultronställen som man kunde besöka och sätta en stämpel i broschyren. (Stämpelskyltar som man använder inom orienteringssporten har använts). När man funnit de 20 som vi även hade märkt ut på vår karta i broschyren, kunde man lämna in sitt tävlingsbidrag.
Tävlingen pågick från och med 1 maj till och med 30 september 2018.
Naturreservaten är angivna även på årets broschyr med beteckningarna N1 till N20. Passa på tillfället att riktigt njuta av vår vackra natur oavsett årstid, genom att besöka någon eller några av dem.
Oavsett om vi har en tävling eller inte, så finns ju våra fina naturreservat och smultronställen fortfarande här utefter Vallevägen. Här följer lite mer information om vad varje naturreservat och smultronställe kan erbjuda.
(Vi har använt uttrycket smultronställe, för alla är inte klassade som naturreservat, men är ändå värda att upptäckas).
N1. Klosterstaden Varnhem med Kata Gård
När du besöker Vallevägens visningsrum - Garaget - vid parkeringen till Klosterkyrkan i Varnhem, passar du även på att leta dig fram till Kata Gård, landets äldsta kristna kyrka som man helt nyligen funnit.Se mer på: vastergotlandsmuseum.se
där det även inne i Skara, finns en utställning om de människor som man funnit i gravarna.
Här ser du några foton från den första utgrävningarna runt den nyfunna kyrkan.
N2. Ökull-Borregården
Vid väg 49 - mellan Varnhem och Axvall - hittar du naturreservatet som är en del av Vallebygdens kamelandskap, rikt på svampar, mossor och kärlväxter.
Ökull var en kungsgård under medeltiden. Hit kom kungen ridande med sitt följe och på kungsgården bodde kungens representant i trakten. På 1500-talet omvandlades Ökull till en by, som 300 år senare slogs ihop till en storgård.
Markerna kring Borregården har förmodligen tillhört Varnhems kloster innan de togs över av enskilda ägare.
I det här reservatet hittar du kalkfuktängar, rikkärr, naturbetesmarker och ädellövskog. Här finns också en rik svamp-, moss- och kärlväxtflora. I sjöarna finns kransalger, som kräver klart vatten.
Den mest markerade åsen i reservatets kamelandskap heter Getaryggen och kan följas cirka fem kilometer norrut.
N3. Höjentorp - Drottningkullen
på vägen mellan Varnhem och Eggby. Höjentorps slott brann 1722. Redan 1284 donerades slottet till biskopen i Skara. I den förvildade slottsträdgården växer ask, lind. Kärrmarkerna i detta reservat uppvisar en rik flora. I de öppnare partierna trivs gulsparv, törnskata och ärtsångare.
Terrängen formades av inlandsisen till att bli mycket omväxlande och kuperat med åsar, kullar och gropar. Flera sjöar finns i naturreservatet.
På kullar och höjdryggar växlar betesmarker med ädellövskog och lundvegetation. Om våren kan du känna doften av ramslök. Det finns över 1 000 grova lövträd i naturreservatet (diameter mer än 70 cm), framförallt ek och alm. Grova ädellövträd i öppna hagmarker är särskilt värdefulla, då de ofta har en stor artrikedom vad gäller lavar, svampar och insekter. Törnskata och ärtsångare trivs i öppnare delar av naturreservatet. Här finns också lövsumpskogar samt rikkärr med majviva, axag och orkidéer. Sjöarna är kalkrika och hyser ovanliga kransalger.
Höjentorps gård har anor från år 1284 då den tillhörde biskopsämbetet. Så småningom kom gården att bli en kungsgård som tillhörde kronan. Magnus Gabriel de la Gardie lät bygga ett slott här, som dessvärre brann ned 1722. Det finns idag bara en källare kvar efter slottet. I den gamla slottsparken finns stora lövträd och förvildade parkväxter som akleja och krollilja. Fastigheten är statligt byggnadsminne.
Från Drottningkullen är utsikten fin och du kan bland annat se Varnhems klosterkyrka. Drottningkullen sägs ha fått sitt namn av att drottning Ulrika Eleonora stod här och såg på när Höjentorps slott brann ner.
Så hittar du hit: Ta väg 49 från Skara mot Skövde. I korsningen vid Varnhem - ta vänster mot Öglunda. Efter en liten bit tar du sedan vänster igen mot Eggby. Höjentorp och Drottningkullarna ligger utmed denna väg mellan Varnhem och Eggby.
N4. Skålltorp
bakom Skaraortens ryttarsällskaps ridskola. Ta sikte på Butiken på Skålltorp (nr 5 i vår broschyr 2018). Om det är öppet, kan du få vägledning därifrån. Annars får du leta dig ner bakom gårdens huvudbyggnad till stigen som leder mot det vackra naturreservatet.
Skålltorp ligger i ett landskap rikt på gamla ekar. Stora delar av reservatet har tidigare varit betesmark och många grövre ekar uppvuxna i ett öppnare landskap än dagens finns kvar. Hagmarkerna ska nu restaureras och åter betas i syfte att bevara de växter och djur i landskapet som är beroende av gamla ekar.
Gamla och solbelysta ekar är viktiga för många hotade insekter och lavar. I området finns även värdefulla lundväxter, bland annat har tibast hittats på flera ställen. Tibast är en vacker men, för oss människor, giftig växt.
Längs reservatets två bäckar växer fina sumpskogar med grova aspar och alar. De fuktiga lövpartierna ska lämnas att utvecklas fritt till glädje för det rika växt- och fågellivet.
N5. Torp
En gammal gård i ett böljande vackert landskap. Så kan man lättast beskriva Torps naturreservat.
Torp ligger i gränsen mellan Vallebygdens kamelandskap och Billingens västra sluttning, med en markerad djup dalgång, den så kallade "Torprännan", nedanför sluttningen. Torprännan och en del mindre dalar, uppe i sluttningen, har bildats av mäktiga vattenflöden i samband med inlandsisens avsmältning. Naturreservatet består av ett mosaikartat, småkulligt landskap med naturbetesmarker och små åkrar, frodiga lövskogar, sumpskogar och rikkärr. I anslutning till diabasbranten dominerar granskogen.
Många av lövträden i området är gamla. Det finns också mycket död ved, vilket bidrar till att göra naturreservatet till en intressant insektsmiljö med bland annat ovanliga vedskalbaggar. Där hasseln bildar buskskikt finns typiska lundarter som trolldruva, blåsippa, skogsvicker, stinksyska, skogsbingel och ormbär. Naturreservatets skogar och gräsmarker hyser en rik svampflora, både vad gäller marksvamp och vedsvamp. Över 150 arter har noterats och av dessa är flera rödlistade eller på annat sätt ovanliga. I låglänta delar finns stora arealer med källpåverkade löv- och blandskogar. Här är det klibbal som är det dominerande trädslaget. I dessa delar är mossfloran välutvecklad och här växer även bland annat kärrfibbla och skärmstarr.
Torps naturreservat har ett rikt kulturhistoriskt innehåll från olika tidsskikt i historien. De synliga lämningarna i markerna representerar cirka 3 000 år, från sena bronsålderns och järnålderns gravar, till 1800-talets torp- och backstugebebyggelse. Torps gård uppfördes under 1700-talet och gården användes senare som ryttmästarboställe av Västgöta regemente. Torps gård ligger mitt i naturreservatet som bär dess namn.
Följ gärna den markerade strövstigen över åkermarken upp i det kulliga, omväxlande landskapet. Stigen börjar vid parkeringsplatsen vid allmänna vägen.
N6. Eahagen - Öglunda ängar
Parkeringen in till Eahagen, finns vid vägen mellan Eggby mot Lerdala.
Mitt i Valleområdet ligger Eahagen-Öglunda ängar. Här kan du, med lite tur, få höra näktergalen sjunga. Naturreservatet bjuder på ett stort antal naturtyper. Här finns olika typer av lövskog samt sjöar, rikkärr, naturbetesmarker och åkermark.
Den stora mångfalden i naturtyper skapar i sin tur förutsättningar för en hög artrikedom. I de grova gamla lövträden trivs insekter, lavar, svampar och mossor. Fladdermöss jagar insekter i skymningen. I de kalkrika sjöarna Ämten och Flämsjön växer mattor av kransalger. På näset mellan sjöarna ligger själva Eahagen, en lund med ädellövskog där man om våren kan njuta av blåsippa, lungört och vårärt. Fåglar som göktyta, grönsångare, näktergal och flera arter hackspettar förekommer i området.
Naturen i Vallebygden är starkt präglad att människan. Jordbruk började bedrivas här för mer än 5 000 år sedan. I naturreservatsområdet finns spår i form av äldre odlingsrösen, husgrunder, åkerterrasser samt gravar från järnåldern och framåt. Stora delar av naturreservatet har en gång brukats som åker, äng eller betesmark. Många äldre lövträd bär på spår efter hamling, det vill säga lövtäkt för att få vinterfoder till djuren. I naturbetesmarkerna finns en flora som gynnas av att markerna hålls öppna av betande djur, med arter som brudbröd, gullviva, gökärt och liten blåklocka.
Eahagen-Öglunda ängar är ett underbart vackert strövområde. Följ gärna en av de många stigar som går genom naturreservatets beteshagar och lövskogar. Vid Flämslätt finns en badplats med bryggor.
Så hittar du hit: Lättast når du reservatet från parkeringsplatser vid vägarna Eggby-Öglunda eller Eggby-Lerdala. Stigar leder in mot Flämsjön och Ämten.
N7. Arboretum Remningstorp
Hildur och Sven Wingquists stiftelse för skogsvetenskaplig forskning lät under åren 1936 - 1938 anlägga 5 stycken arboreta på Remningstorp. Arboretum nr 1 är en riktig pärla, väl värt ett besök!
Arboretum nr 1 innehåller många olika sorters träd med olika ursprung. Några exempel är ärtcypress, kinesisk sekvoja, japansk magnolia, hiba, silverlönn, katsura, västamerikansk hemlock, japansk valnöt, kamtjatkabjörk, ginkgo, rödbladig sykomor, cryptomeria samt många olika sorter av gran, tall och lärk. En karta över arboretet tillsammans med trädförteckning och ett utförligt artregister hittar du via
www.vastsverige.com/skara/produkter/remningstorps-arboretum. För mer djupgående information om trädens karaktär och härkomst, finns en ingående trädbeskriving över alla arter i arboretum nummer 1.
Ett tips när du ändå är där, är att följa stigen vidare mot Bockön som är en liten udde som går ut i Acksjön. Där växer stora gamla ekar i en ring runt udden. Där finns också en grillplats med härlig utsikt som gjort för en fikastund! Håll höger där stigen delar sig, strax efter arboretet.
Hitta hit: Från väg 49, sväng av mot Lerdala och Eggby. Mittemot Remningstorp, följ den lilla grusvägen och efter någon kilometer, strax innan ett rött hus, "Botorp" ligger arboretet på vänster sida.
Skogsmuseum på Remningstorp
Den 10 maj 2018 kl 14.00 invigdes Norra Billingens Hembygdsförenings nya skogsmuséum på Remningstorp. Museet är flyttat från Sparresäter till Remningstorp. Där finns motorsågar, allehanda skogsredskap och maskiner.
N8. Jättadalen - Öglunda grotta
Vandringen upp till Jättadalen är brant och ganska ansträngande. Stanna gärna till vid en källa med friskt vatten längs vägen. Väl uppe har du en milsvid utsikt över Vallebygden med sin mosaik av sjöar, lövskogar och hagmarker och du kan se ett blånande Kinnekulle i fjärran.
Den hårda bergarten diabas har skyddat västgötabergen, däribland Billingen, från att brytas ner genom is, vind och vatten. Jättadalen är en djupt nedskuren bäckravin omgiven av diabasstup på västsidan av Billingen. Vid Jättadalen bildar diabasen lodräta stup, med pelare och klyftor. Nedanför stupen finns rasbranter med nedfallna, kantiga block av diabas. Från utsiktspunkten ovanför Jättadalen fortsätter stigen söderut. Någon kilometer längre fram ligger Öglunda grotta. Här har enorma diabasblock kommit att bilda ett grottliknande rum. Det finns också fristående pelare av diabas.
Så hittar du hit: Parkera vid Öglunda kyrka. Härifrån vandrar du uppför stigen till Jättadalen.
N9. Bockaskedeåsen - Toran
Valleområdets högsta ås är en omtyckt plats för utflykter och vandring. Området är ett populärt utflyktsmål och lätt att nå. Men var beredd på kuperad terräng!
Bockaskedeåsen är den mest välbesökta och lättillgängliga delen av naturreservatet. Denna markanta höjdrygg bildades när inlandsisen smälte för 10 000 år sedan. Naturbetesmarkerna här är ganska artrika, med arter som gullviva, darrgräs och gökärt. Det finns också två ovanliga svamparter här; grönnopping och gul lilariska. Det går en markerad stig från parkeringsplatsen till åsens krön och vidare norrut mot Lycke-Lilla Höjens naturreservat. Från krönet på åsen har man fin utsikt över det omgivande landskapet.
Naturreservatet består även av en skogklädd brant nedanför Billingens platå. I branten växer äldre blandskog med stort inslag av ädellövträd. Kryptogamfloran är rik och bjuder på en rad rödlistade arter. Här och var tränger det fram källflöden som blir till små bäckar. Berggrunden gör att källvattnet blir mineralrikt. Källsprången utgör därför ofta mycket intressanta mosslokaler.
Bockaskedeåsen-Toran ligger på båda sidor om vägen mellan Varnhem-Lerdala, norr om Öglunda. Vid vägen finns en anlagd parkeringsplats. I området finns en vandringsled, som knyter an till reservatet Lycke - Lilla Höjen i Skövde kommun.
N10. Lycke - Lilla Höjen
Lycke-Lilla Höjen består av ett mosaikartat kulturlandskap med åkrar, betesmarker och löv- och granskogar.
I norr finns en framträdande höjdrygg som går parallellt med bilvägen. I den sydvästra delen av naturreservatet är landskapet starkt kuperat med oregelbundna ryggar och kullar där det huvudsakligen växer barrskog. I den breda dalgången vid Staversäter ersätts skogen av öppna betesmarker och åkrar som delvis inramas av lövskog.
I naturreservatet finns betesmarker med kalkgynnad flora, bland annat vid Björnasäter, Karstorp, Lilla Höjen och Stavesäter. Här växer arter som jordtistel, brudbröd, bockrot och rödkämpar. Det finns också ett rikkärr och ett alkärr i reservatet.
Från höjdpartierna har du god utsikt över norra Vallebygden och Kinnekulle syns i fjärran. Det finns markerade stigar i naturreservatet som utgår från parkeringsplatserna.
Har du sett filmerna om Arn? Det var i Lycke-Lilla Höjen som man fann miljön för Gudhems kloster i filmen.
Lycke-Lilla Höjen ligger längs vägen mellan Öglunda och Berg. Två parkeringsplatser finns där markerade stigar utgår.
N11. Nolberget - Missunnabäcken
Informationstavlan om Nolberget finns vid parkeringen mitt emot gården Arvidstorp. Om du åker vägen från Öglunda eller Berg mot Skövde (över berget), efter "klippet" - backen som leder upp mot berget - så hittar du parkeringen på vänster hand.
På Billingens nordvästra brant växer äldre blandskogar med stort inslag av ädellöv och död ved. Branten är ställvis blockrik. I skogen finns äldre hamlade träd som är rester från tidigare lövängar. Nedanför branten finns både äldre lövskog och lövsumpskog och lövrika, delvis igenväxta hagmarker. Här finns också stora bestånd med äldre hassel. Två bäckar rinner nerför branten. I sluttningen finns flera källor. Framför allt i branten växer många sällsynta mossor, lavar och svampar. Blommor som anses hotade är kransrams, springkorn, myskmadra och vårärt. De äldre hasselbestånden har en mycket rik svampflora.
Viktiga kulturspår är, förutom de hamlade träden, odlingsrösen, stenmurar, enstaka husgrunder och spår efter äldre vägar.
Naturreservatet är lätt att nå. Det finns parkeringsplatser i anslutning till naturreservatet, vid Arvidstorp och vid Högelid. De före detta hagmarkerna nedanför rasbranten är tilltalande strövområden, och ovanför branten finns möjligheter till goda utblickar över det omgivande landskapet. I den norra delen går Billingeleden genom naturreservatet.
Så hittar du hit: Naturreservatet nås enklast från en parkering som ligger från Skövde mot Lerdala. P-platsen ligger öster om vägen precis innan den går ner för diabasbranten.
Det finns även en parkeringsplats på vägen som går från Varnhem, norrut mot Öglunda. Parkeringsplatsen ligger då knappt 5 km norr om Öglunda.
N12. Högsböla ängar
Högsböla ängar är en gammal slåtteräng med olika slags naturtyper. Promenadvägen dit går i en gammal väg, där boskapen förr drevs till betesmarkerna.
I Högsböla ängar finns ett ålderdomligt landskap präglat av slåtter och lövtäkt. Linné noterade de grönskande slåtterängarna redan 1746 under sin Västgöta resa. Ängsmarkerna har brukats genom slåtter och lövtäkt, för att få vinterfoder till kreaturen. Idag sköts området med bland annat slåtter och bete. Det finns flera naturtyper i området. Ek, ask och alm är vanliga träd. Högsböla ängar är särskilt värt ett besök på våren. Då blir det mattor av ramslök och svalört i de fuktigare delarna av ängsmarken. Torrare delar bjuder på blåsippa, vitsippa, gullviva och Sanktt Pers nycklar.
Högsböla ängar är intressant för fågelarter som annars har svårt att hitta boplatser. Det finns gamla ihåliga träd som skapar förutsättningar för arter som gröngöling, göktyta, stenknäck och steglits.
2009 utvidgades reservatet med ytterligare hagmarker och hassellundar. I denna del är svmapfloran särskilt rik och här finns sällsynta marksvampar som slöjröksvamp och blek vinterskivling.
Högsböla ängar ligger på Nordbillingens västsluttning. Från reservatets nedre delar har man fin utsikt över sjön Lången. Promenadvägen in i området går i en gammal väg, där boskapen förr drevs till betesmarkerna. Du kan också följa Billingeleden, som går igenom reservatet.
Så hittar du hit: Högsböla ängar ligger norr om Billingen, cirka 1 km norr om Bergs kyrka. Parkeringsplats finns.
N13. Oxhagen
Stiftsreservatet Oxhagen är 2,9 ha stort. Syftet med reservatet är att genom lämplig skötsel återskapa samma hagmarkstyp som tidigare fanns i Bergs ängar. Reservatet invigdes den 14 juni 1991 av biskop Lars-Göran Lönnermark och förvaltas av Skara stift.
Oxhagen ingår i ett gammalt vackert hagmarkslandskap som har mycket stora naturvärden. I landskapet finns till exempel resterna av Bergs ängar som besöktes av Carl von Linné på han västgötaresa 1746.
Namnet Oxhagen syftar på att man förr släppte oxar på bete här. Själva reservatet var under början av 1990-talet ganska tätt och ignomvuxet med gran, björk, al och asp. En omfattande genomhuggning gjordes då gamla ekar och grova lindar gallrades fram. Idag betas området av får- och nötkreatur.
På våren täcks markerna av mattor av vitsippor och vårlök. Senare blommar lungört och tandrot, arter som vittnar om att marken innehåller kalk. På de gamla träden kan man se sotlav, en liten skorplav som svärtar av sig om man tar på den.
Genom området löper en gammal gångstig, särskilt markerad i terrängen. Den har förmodligen använts av bygdens befolkning då man i ofärdstider drog sig till fornborgen Gråmur, som inte ligger så långt härifrån.
Ett avsnitt av Billingeleden går genom reservatet.
Så hittar du hit: Från Skövde, kör väg 48 mot Mariestad. Efter 5 km sväng vänster mot Säter och Timmersdala. Efter ytterligare 6 km sväng vänster vid Övertorp mot Berg. Efter ca 1,5 km finns vägskylt och p-plats på vänster sida.
Mitt emot parkeringen till Oxhagen, kan du se ett av Vallevägens orangea V. Den visar in till en av medlemmarna i föreningen Vallevägen, In Balance.
N14. Gråmur fornborg och Vallersjön
Vallersjön på Nordbillingens diabasplatå är en oas för den trötte vandraren. Sjön ligger avskilt i en sänka på diabasplatån.Sjön kringgärdas av löv- och barrskogar, men på norra sidan finns en liten strand. Sjön har god vattenkvalitet och högt pH-värde. Den avvattnas genom en bäck som rinner norrut i en bred sprickdal förbi fornborgen Gråmur. Från Gråmur är utsikten fantastisk. Billingeleden mot Gråmur passerar strax intill Vallersjön.
N15. Kalkstensbrottet Sotarlidern/Stolan
I backen Sotarliden finns parkeringen.
Har du tur under våren, kan du plocka lite ramslök till lunchsoppan. Den växer precis vid ingången som utgör start för vandring genom kalkstensbrott, alunskiffer och sandstensbrytning förbi gruvgångar och kalkugn. Badmöjligheter i Kalksjön.
Stolan är ett av de många stenbrotten runt Billingen. Vandringsleden börjar på kalkstensnivån och går genom alunskiffern till sandstensnivån och tillbaka igen. Längs vandringsleden finns gruvgångar kvar från den tid då man bröt kolm ur alunskiffern för att försöka utvinna radium. Den oljerika skiffern har också använts som bränsle i de ugnar som man brände kalk i. Det finns stora högar av bränd skiffer längs leden, s k rödfyr. En laddad kalkugn finns i områdets östra del - se kartan. Leden går runt Kalksjön, som namnet till trots uppstod i ett nedlagt sandstensbrott.
Vägbeskrivning: Stolan ligger 15 km norr om Skövde, respektive 2 km sydost om Timmersdala. Från Mariestad eller Skövde följer du väg 26 och svänger av mot Götene/Lerdala/Timmersdala. Fortsätt mot Lerdala och sväng åt vänster mot Övertorp. Parkeringen vid Sotaliden är skyltad.
Från Götene följer du först skyltningen mot E20 Stockholm/Mariestad och sedan mot Timmersdala. I höjd med Timmersdala fortsätter du mot Skövde, svänger sedan åt höger mot Lerdala och slutligen vänster mot Övertorp. Parkera vid Sotaliden.
Tips: Det finns även en parkering vid Kalksjön, men vägen dit saknar skyltning.
Du kan även ta buss 613 (Skövde-Timmersdala-Lerdala) och gå av vid hållplats "Lilla Stolan". Från hållplatsen följer du sedan asfaltvägen ca 300 m västerut till parkeringen vid Sotaliden. För trafikupplysning, kontakta Västtrafik, tel 0771 - 41 43 00, eller besök hemsidan www.vasttrafik.se.
Leden: Startpunkten är vid Sotaliden och leden är skyltad i motsols riktning. Den är markerad med orange och är 3,0 km lång. Går du runt Kalksjön blir det ytterligare cirka 450 m. Leden följer stigar och enkla grusvägar. Bordsgrupper finns vid Sotaliden, samt strax väster om alungruvan och runt Kalksjön. Vid sjön finns även ett flertal grillplatser. Du kan till viss del välja svårighetsgrad. Går du medsols till Kalksjön, ett varv runt sjön och sedan samma väg tillbaks undviker du de brantare backarna. Dessa finns vid alungruvan, samt strax före och efter kalkugnen.
N16. Oskiftade tegar i Yttersöra
visar hur odlingslandskapet såg ut före jordreformerna i början av 1800-talet. De muromgärdade tegarna i Yttersöra är ännu oskiftade. Följ den smala vägen man kan se på bilden, från Yttersöragårdarna, ner mot de vackra ängsmarkerna.
(Inte vägen mot Bergs kyrka och inte vägen mot Silverfallet eller mot Kampavall!)
Vilhlem Moberg skrev i Min svenska historia berättad för folket: "Bonden ägde handens kunskap. Och dagsverkare med ryggvärk och skinnflådda händer gick tåligt böjda över jorden med sina redskap dagarna i ända. Minnesmärket över sin strävan har de själva rest i stengärdesgårdar, tusentals mil långa. All denna sten är upptagen ur åkrarna och lagd i mur, och det har kostat många svettets dryga dagsverken. Kampen mot stenen, erövringen av landet åt odlingen är ett historiskt drama, ett väldigt epos om fredlig bragd, som aldrig har satts på pränt."
N17. Silverfallet - Karlsfors
Genom en vacker lövskog rinner Karlsforsbäcken i Skövde kommun. Silverfallet är ett uppskattat utflyktsmål. Under ett tak av lövträd rinner Karlsforsbäcken genom skogen. På båda sidor bäcken växer ask och alm.
Silverfallet kastar sig handlöst utför den 60 meter höga branten. Om vintrarna fryser vattnet i vackra isformationer. Sommartid kan bäcken torka ut helt. Silverfallet är ett omtyckt utflyktsmål om våren, då blåsippor gullvivor och lungört blommar. Då sjunger härmsångare och grönsångare i den skira lövskogen.
Förr bröts kalksten och alunskiffer i sluttningen nära Silverfallet. Nu vittnar bara övergivna stenbrott och lämningar om Karlsfors alunbruk och kalkbruk.
Så hittar du hit: Silverfallen ligger på norra Billingen, utefter vägen mellan Berg och Karlsfors. Parkeringsplatser finns i anslutning till reservatet.
Vår stämpelskylt står i den skarpa kurvan då man åker till eller ifrån Karlsfors gård upp emot - eller ner för - den branta backen utefter Silverfallet.
N18. Melldalaskogen
Vid Melldala Trädgård leder vandringsleden som går upp genom Melldalaskogen, mot Högsböla ängar. Man kan även nå Melldalaskogen från Silverfallets krön - på andra sidan vägen från fallet.
Lundvegetation Melldala ligger cirka 1,5 km söder om Timmersdala. Området utgörs av en före detta löväng, som vuxit igen till en ädellövskog, med ask och alm. Spåren efter lövängen kan hittas i skogen i form av kandelaberträd, alltså träd som en gång hamlats för att använda kvistar och löv till djurfoder, men vars grenar efter att skötseln upphört vuxit sig stora så att trädet liknar en kandelaber.
Läget nedanför Nordbillingens kalkstensplatå gör grundvattnet kalkhaltigt. I kärr där kalken fälls ut kan det bildas kalktuff. Den kalkhaltiga marken ger en rik flora. Örter som du kan hitta är bland annat gulsippa, lundviol och ramslök. Melldala har också en intressant moss- och lavflora. Bland annat kan man hitta den sällsynta kalktuffmossan.
Så hittar du hit: Melldala ligger ca 1,5 km söder om Timmersdala. Åk in till Melldala Trädgård.
Från Melldala Trädgård leder en liten bro med grind vidare upp emot Melldalaskogen. Strax efter bron, ser du ramslök växa vilt. Fråga vid trädgårdsfackhandeln, hur du hittar början av din promenad.Passa också på att fika i den trevliga lusthuset av glas.
N19 Stora Bjursjön och Borgehall fornborg
Ta vägen från Lerdala mot Sparresäter. Vik av mot Gubbebodan. Fornborgen ligger på högra sidan vägen.
Stora Bjursjön på vänster sida är en vacker sjö med fin badplats på norra stranden. Naturreservatet består av tre delområden med strandskog, hällmarkstallskog, och många berg- och rasbranter. Området ingår tillsammans med Klyftamons naturreservat i ett stort område av vildmarkskaraktär.
Området har fram till slutet av 1800-talet en historia med upprepade bränder. Men även senare har mindre bränder förekommit. Svedjenäva som har hittats i området är ett tecken på detta. I naturreservatet finns många gamla träd och död ved, vilket är livsviktigt för flera mossor, insekter och andra arter.
Området vid Stora Bjursjön och Klyftamon har ett stort geologiskt värde för att vi ska kunna förstå utvecklingen under den Baltiska issjöns tappning. Genom tappningen kalspolades området och kvar finns hällmarker och blockfält.
Så hittar du hit: Stora Bjursjön ligger ca. 2 km väster om sjön Lången, nordväst om Billingen i Skövde kommun.
Stora Bjursjön ligger på vänster hand och mitt emot höjer sig den majestätiska bergsbranten där fornborgen Borgehall finns.
N20. Timmersdalavallen
Unik markant hästskoformad rygg, bildad vid Baltiska issjöns tappning för 10.000 år sedan. Vid Tymers motionsstuga, vid elljusspåret norr om Timmersdala kan man starta sin promenad. Där finns också en informaionsskylt över område och dess historia.
Vallens bildnings-historia är mycket omdiskuterad och anses fortfarande vara otillräckligt utredd. Två huvudteorier finns:
Teori 1 är att Timmersdalavallen är en drumlin i väster, en moränvall i mitten och en rullstensås i öster. Vallen är med andra ord uppbyggd av material som har forslats av inlandsisen och isälvar och avlagrats under isen, vid isens kant respektive isälvens mynning.
Teori 2 är att den bildades i samband med Baltiska issjöns tappning och består av material som den kraftiga strömmen förde med sig. Timmersdalavallens märkliga form förklaras med att vattenströmmen kan ha böjts på grund av hinder, till exempel is. Även virvelbildningar kan ha påverkat.
Timmersdalavallen anses bestå av såväl blockrik morän som isälvsmaterial. I ytan finns det på en del ställen stora sandstensblock.
Baltiska issjöns tappning
För 10.000 år sedan låg inlandsisen mot Billingens nordspets. Väster om Billingen låg Västerhavet och öster om Billingen låg Baltiska issjön, en jättelik smältvattensjö. Den låg uppdämd mellan landmassor i söder och öster, isen i norr och Billingen i väster. Baltiska insjöns vattennivå var 26 meter högre än havets. När inlandsisen drog sig bort från Billingens nordspets, öppnades fördämningen och enorma vattenmassor från Baltiska issjön strömmade ned i Västerhavet.
