◦ Öglunda

Jättadalen, Öglunda grotta

Upplevelsevandring.                                                                               Brant vandring för milsvid utsikt
För den som söker en mer “krävande” naturupplevelse rekommenderar vi Jättadalen, en djupt nedskuren bäckravin omgiven av diabasstup. Parkering finns vid Öglunda kyrka. Vandringen upp till Jättadalen är brant och lite ansträngande. Du kan stanna till och pusta ut vid en källa med gott vatten som porlar fram ur lerskiffern.

Väl uppe på kanten av berget möts du av utsikten över Vallebygden med sin mosaik av sjöar, lövskogar och hagmarker och med ett blånande Kinnekulle i fjärran.
Väl värt mödan!

Jättadalen ligger i diabasbranten på västra Billingen. Det är den mycket hårda bergarten diabas överst på västgötabergen som har skyddat dem från att brytas ner genom is, vind och vatten.
Här vid Jättadalen bildar diabasen lodräta stup, med pelare och klyftor. Nedanför stupen finns rasmarker med nedfallna, kantiga block av diabas.

Från utsiktspunkten ovanför Jättadalen fortsätter stigen söderut. Fortsätter man den kommer man till slut till Öglunda grotta, som är en liknande ravin, enorma diabasblock i rasmarkerna bildar här grottliknande rum.
Vid “grottan” finns också fristående pelare av diabas.

Vallevandring passerar ner genom Jättadalen.

Eahagen
Lövskog med nästan tropiskt yppig vegetation

Eahagen-Öglunda ängar ligger mitt i Valleområdet, vid sjöarna Ämten och Flämsjön. På näset mellan sjöarna – ett ed – ligger den egentliga Eahagen, som är en lund med ädla lövträd som till exempel ek, alm, lind och vildkörsbär. Floran, som gynnas av kalken i marken, är rik. På våren blommar markerna med bland annat vårärt, lungört och tandrot.

Reservatet, som rymmer några av de från natursynpunkt värdefullaste delarna i Vallebygden, är i sin helhet ett välbevarat ålderdomligt kulturlandskap med mosaik av åkrar, betesmarker och ädellövsskogar. I reservatet finns även två gravfält från järnåldern och enstaka gravar. Växtligheten är frodig, med många kalkkrävande arter som är ovanliga på andra håll. Särskilt kan vår- och försommarfloran rekommenderas för alla blomälskare.

Här passerar även en vandringsled, som heter “Valle Vandring”. Den utgår från Flämslätt och är ca 10 km lång.

Lövskogens fågelliv är rikt. Du kan till exempel få se och höra göktyta, grönsångare, näktergal och flera arter hackspett.

Höjentorp, Drottningkullens naturreservat
Gamla Höjentorps slottsruin, med anor från 1200-talet, ligger i det största av de sex naturreservaten i Valle. Slottet lär ha donerats till biskopen i Skara år 1284, men drogs sedan in till kronan i samband med Gustav Vasas reformation. I mitten av 1600-talet skänkte drottning Kristina slottet som brudgåva till Magnus Gabriel de la Gardies hustru, Maria Eufrosyne. År 1722 bran slottet ner och det berättas att drottning Ulrika Eleonora då var på besök. Hon såg branden från en närliggande kulle som sedan fått sitt namn därefter – Drottningkullen. Idag återstår endast källarruiner av det ursprungliga slottet, men platsen vittnar om traktens betydelse under medeltiden, då också Skara hade sin storhetstid. I den förvildade slottsträdgården finns vackra askar och lindar och i sluttningen ned mot Trädgårdssjön doftar det av ramslök och andra sällsynta växter. Under sin västgötaresa 1746 var Carl von Linné här och han skriver då bland annat: “Höjentorp låg på den behageligaste ort och ägde den artigaste situation”.

Ta Kungsbron över den idylliska Trädgårdssjön. Där, vid norra stranden av sjön, hittar du Höjentorps slottsruin. Inom gångavstånd från ruinen ligger anrika Höjentorps gård. Här drev potatiskungen Jonas Alströmer lantbruksskola under 1700-talet.
Reservatet innefattar de mest kuperade och sjörika delarna i Vallebygden. I den nordöstra delen, finns landets mest utpräglade kamelandskap. Underlaget är kalkrikt och i sjöarna märks detta genom kalkutfällningar och rikedomen på musslor, snäckor och kransalger.
Kulturlandskapet är ovanligt mångformigt och har delvis ålderdomlig karaktär. Flera strövstigar finns inom området.
Möjlighet till vandring finns också på markerade strövstigar längs slingrande, betade åsar i den södra delen av naturreservatet.